Hej – jag är
en alkoholist som heter Yvonne. Jag vill dela med mig om
att det går att tillfriskna från sjukdomen alkoholism,
och att det är vad som har hänt mig…
Hur kan det
vara möjligt
att jag, en 37-årig kvinna som har druckit mer eller
mindre hejdlöst sen tidiga tonåren – med vissa
faser av mer kontroll, men då bör påpekas
att andra stimulantia har varit i kroppen för att klara
av att ge F... i alkoholen – och som har haft ett sånt
begär efter mer alkohol och dessutom varit fullständigt
besatt av tanken på nästa glas, skall kunna ta kommandot,
att den här gången ska det nog gå bra…
Min kropp
hade för
länge sen börjat säga ifrån, min mentala
hälsa var allvarligt störd och själsligen kände
jag mig vid denna punkt i mitt liv helt och hållet svart,
inget hopp fanns kvar, bara ett totalt förakt för
den jag blivit. Som
det står i Bills berättelse: ”Så mörkt
det kan vara innan gryningen.”
Det är intressant,
tycker jag, att trots alla konsekvenser för mig, mina
barn, min dåvarande man, mina föräldrar, mitt
arbete mm, alla dessa många gånger allvarliga konsekvenser, trots dessa
så drack jag.
Vid det här laget
ville jag ärligt o sant inte dricka mer, men om och om
igen så drack jag. Jag skulle vilja påstå av
egen erfarenhet och med stöd av Stora Boken att självkännedom
och egen kraft hjälpte mig inte, jag hade inte heller
något mentalt försvar längre mot det första
glaset…
Det fysiska
begäret,
min mentala ohälsa att inte kunna se sanningen och min
själsliga smärta, gjorde ju det ganska självklart
att dricka igen, att bara få glömma o fly.
Men hjälpen kom,
sannerligen inte som jag hade tänkt mig (jag skulle ju
fixa det själv) i form av bl.a. att dagiset där mina
barn gick till slut gjorde anmälan till sociala myndigheterna
om att mina barn for illa p.g.a. en mor som var alkoholist.
Det blev omgående utredningar, givetvis om dem, och sjävlklart
också om mig. |
|
Jag
fick välja att antingen ta emot hjälp eller hot om
LVM.
Jag var desperat
som bara den att få hjälp, jag visste ju av egen erfarenhet
att jag drack så fort jag fick chansen. Den lilla stolthet
som fanns kvar svalde jag och tog emot den hjälp de erbjöd…
Min tacksamhet
gentemot dem alla är idag mycket stor. Det medförde nämligen
att jag kom till Anonyma Alkoholister och att jag här
i AA har fått till mig AA:s tolv steg ur Stora Boken,
och som resultat av detta fått ett välbehövligt
andligt uppvaknande och därmed tillfrisknat från
min sjukdom.
Jag blev
visad vad som verkligen stod där i boken, jag blev visad och vägledd
hur jag skulle gå tillväga, steg för steg.
Jag gick hand i hand med en annan tillfrisknad alkoholist som
så frikostigt delade med sig av Stora Bokens budskap
och av sin egen erfarenhet.
Wow, det
var en ganska bra ”deal” för en sån som mig. Jag landade
i steg 10, 11, 12 och där är jag nu, om och om igen – lösningen
för mig som alkoholist.
Det har nu
gått
sex år och nio månader sen jag senast drack och
min stora glädje över detta bara växer. Jag
fick ett andligt uppvaknande som resultat av att göra
stegen, och än viktigare är att fortsätta att
leva enligt mina nya direktiv.
Det andliga
uppvaknandet är
en färskvara, (kanske just därför som Bill och
Bob inte slutade vid steg 9, utan skapade en fortsättning
i form av 10, 11, 12), det betyder för mig att varje dag är
ny, att jag helt enkelt inte kan leva på gamla meriter.
Är det någon
som ärligt vill ha hjälp, så är det bara
att ta tag i mig eller någon annan. Vi är många
som står beredda att hjälpa!
Guds Frid,
Yvonne K
Into Action
Sthlm
|
|
