Du
har kommit så långt att du inser att du är
alkoholist. Självklart tar du för givet att andra
människor du möter i AA också är alkoholister.
Det är dessvärre inte alltid sant, och det värsta är
att det brukar vara just dessa människor som snabbt är
framme hos dig för att ge goda råd. Följer
du dem, så kan återfallet vara närmare än
du tror.
Om v ser seriöst på vad som
står i Stora Boken om alkoholism och tillfrisknande,
så finns det bara en väg för oss verkliga alkoholiuster: Att ta itu
med AA:s tolv steg.
Boken är
mycket tydlig: ”Vi var tvungna att hitta en kraft med
vars hjälp vi kunde leva, och det måste vara en kraft
som var större än vår egen. Uppenbarligen.
Men var och hur skulle vi finna denna kraft? Det är just
detta som denna bok handlar om. Dess främsta syfte är
att göra det möjligt för dig att finna en kraft
större än din egen och som kan hjälpa dig att
lösa ditt problem.” (s 71)
Det främsta
syftet med AA:s program är alltså inte att lära
oss hur vi skall gå omkring och hålla oss nyktra
en dag i taget under resten av våra liv. Det är
att hjälpa oss hitta en Gud värd namnet så att
vi därigenom bli befriade från vårt problem. ”Det är
detta som är det stora miraklet. Vi kämpar inte,
och inte heller undviker vi frestelsen. Vi upplever det som
vi hade tillåtits inta en neutral ställning – trygga
och skyddade. Vi har inte ens avgett ett nykterhetslöfte.
Istället har vi befriats från problemet. Det existerar
inte för oss.” (s 105)
Ovanstående
borde vara självklart i alla grupper som sätter
upp AA:s logotyp på dörren. Men så är
inte fallet. Istället kan du, som jag en gång i
tiden, hälsas välkommen till AA av en käck och
trevlig prick som säger att vi inte behöver ta så förbaskat
allvarligt på det där med stegen och Gud. Ta det
bara lugnt, så löser det sig.
Sedan berättar
vår nyfunne vän att han varit nykter i tre år
och bedyrar att han aldrig har behövt öppna Stora
Boken. Att han aldrig behövt någon sponsor, aldrig
behövt skriva någon larvig inventering om sig själv,
aldrig behövt gottgöra någon och inte en enda
timme av sin nyktra tid känt något behov av Gud.
Han har gått på ett AA-möte i veckan och det
har fungerat alldeles utmärkt.
Och vad
väljer vi som darriga nykomlingar att göra? Vi väljer
förstås att göra som vår kompis med tre
vita år – ingenting.
The
easy way out. När valde vi alkoholister något
annat?
Istället
borde vi fråga oss hur det kan komma sig att en alkoholist
kan vara nykter och må bra i tre år utan att göra
något annat än att låta bli att dricka.
För
om vi skall tro på vad vår bok lär oss, så är
det faktiskt inte möjligt. |
|
Hm.
Antingen är hela idén med AA bara ruffel och båg,
eller också är det vår nyktre kompis som rufflar
och bågar. Antingen mår han inte alls så bra
som han påstår, utan kämpar i det tysta med
vita knogar för att hålla skenet uppe. Eller också – vilket är
mer troligt – är han faktiskt inte alkoholist.
Men hallå.
Inte går väl en människa som inte är alkis
frivilligt med i AA? Det är ju befängt, tänker
du. I alla fall om du själv är alkoholist.
Tja, är
det så befängt, egentligen?
Det är
inte alls otänkbart att vår vän
tre år tidigare tvingats till AA av en hysterisk fru
och en halvt vansinnig chef – aningen slutar du supa
eller också är det kört! I värsta fall har han varit på ett dyrt behandlingshem och med hjälp av terapeuter "erkänt" att han är alkoholist.
Vår vän
går med svansen mellan benen till AA och upptäcker
efter en tid att både fru och chef har lugnat ner sig
och nu istället applåderar hans ädla försök
att sluta med spriten. Vår vän fortsätter att
gå på möten, för husfridens och jobbets
skull. Och det går bra. Han dricker inte en droppe.
Det är
här vi måste se upp. Alla som dricker för mycket är
nämligen inte alkoholister. Vi alkoholister dricker visserligen
alltid för mycket, men det är inte samma sak som
att alla som dricker tio stora stark under en vild kväll
på krogen är alkisar. Vi måste inse att vanligt
folk också super sig fulla alltför ofta, men inte
av samma skäl som vi. De gör det för att det är
kul eller för att de vill glömma vilken ful äkta
hälft eller taskig karriär de har valt. Vi gör
det därför för att vi måste.
När
jag kom till AA för första gången, så valde
jag att lyssna på dem som utan ansträngning hade
lagt av att dricka. Jag valde den lätta vägen och
det gick riktigt åt helvete. Tio år senare höll
min alkoholism att ta död på mig. Idag mår
jag bättre än någonsin, och det gör jag
därför att jag den här gången har lyssnat
på rätt människor – alkoholisterna som har tillfrisknat.
Om du är
ny i AA, så var försiktig. Lyssna noga på vad
andra delar om på möten. Är det om tillfrisknande
eller är det om oväsentligheter? Frestas
inte att välja det som verkar enklast. Försök
bilda dig en egen uppfattning om människorna du träffar.
Försöker de tala allvar med dig eller säger
de bara att du ska gå på möten och ta det
lugnt? Det är inte lätt, men försök få dem som vill hjälpa dig att tala om sina egna erfarenheter om sitt stegarbete, inte om sina knep för att hålla sig nykter. Om någon erbjuder sig att bli din sponsor – fråga rätt upp och ned om personen ifråga själv har haft ett andligt uppvaknande genom AA:s tolv steg.
Och – studera
själv de första 177 sidorna i Stora Boken. På den sista
av dessa sidor står en mening som kan vara värd
att lägga på minnet:
”Men
självklart kan du inte föra vidare något som
du inte har."
Jisses.
Kan det vara så enkelt?
Jan-Erik
L
AA Into Action Borås
Kommentera gärna! Skriv till janerik@aaintoaction.se
|
|
