Jag trodde, som många andra i början av sin nykterhet, att syftet med AA-möten är att hålla oss nyktra. Men är det verkligen så?

I min första AA-grupp, vilken jag gick flitigt till under mitt första nyktra år, fick jag höra vad man ska göra för att hålla sig nykter. ”90 möten på 90 dagar”, sa de. ”Det är genom att lyssna på andra som jag kan vara nykter.” ”Jag vet inte hur det fungerar, men det fungerar.” ”Jag har inte gjort något annat än gått på möten och kokat kaffe, och jag är nykter!” Jag gjorde allt de sa och resultatet lät inte vänta på sig: Redan efter ett halvår drack jag igen.

Jag inser nu att jag hade gått i en grupp som var ett slags självupptaget kafferep som tagit AA:s namn och hängt på väggen. Där handlade allt om att själv må bra - utan stegarbete och utan tanke på andra. Man skulle gå på möten och prata om allt som bekymrade en själv, så att man själv kunde få tillfällig inre frid. Nykomlingar som jag blev helt förvirrade.

När jag kom hem från ett möte så kunde min flickvän fråga mig om AA. Jag svarade: ”Tja, i AA så sitter man i en ring och pratar om sin flickväns svek, sin gräsklippare som gått sönder, sin regniga husvagnssemester - och genom att lyssna på sådant så kan jag tydligen vara nykter. Man får prata om precis vad som helst som bekymrar en i livet. Spy ur sig riktigt mycket om man så vill. Sedan är det en rökpaus och efter det så läser man ett steg där alla som inte gjort steget, får chansen att dela med sig om vad de tror om något som de inte gjort. De fantiserar och tänker till riktigt ordentligt och alla blir nöjda och glada. Sedan håller man varandras händer och läser en bön.” Min flickvän såg lika förvirrad som jag var.

Jag ser tillbaka på den här tiden idag, två och ett halvt år senare, och det gör mig sorgsen att det finns sådana här grupper och möten. Det finns inte någon kraft i sådana möten. Inget tillfrisknande och inte något hopp för nykomlingarna. Men sådana här grupper gör att man verkligen förstår vad vår bok menar med att själviskhet och självcentrering är roten till våra problem. Varför envisas man annars med att sitta i tio minuter och tjata om sina egna stackars små problem?

När jag hade tillfrisknat och talade om AA:s gemensamma lösning (de tolv stegen) i min gamla grupp blev jag bemött ungefär så här: ”Vem tror du att du är? Jag har minsann varit nykter längre än dig så vad vet du?” ”Varför har du med dig den där boken för? Det är ju som att ha med sig mjölet till bagaren!” (Ett hånskratt och alla runtomkring hånler åt min uppenbara miss att ta med mig alla AA-gruppers gemensamma grundtext till mötet.) ”Passar det inte här, så kan du lika gärna gå härifrån!”

Att gå på praktiska möten och försöka ta upp hur gruppen för budskapet vidare (och vad budskapet egentligen består av) är inte att rekommendera i en sådan här grupp. Och att ta upp något som har med stegarbete och sponsorer är inte heller att föredra. Det vet jag av egen erfarenhet.

Idag tillhör jag en underbar AA-grupp. Vi säger som inledning att vi inte kommer till gruppen och för att dumpa våra problem, vi delar istället med oss om glädjen i nykterheten.
Vi läser ett stycke ur en text och delar med oss, utifrån vår egen erfarenhet, om det vi har läst. Och för att hålla oss till ämnet, så avbryter vi den som svävar ut från ämnet med en visselpipa. Vi ber att de som inte gjort sitt 5:e steg att inte dela, utan istället lyssna till det budskap och den erfarenhet som andra har. För vad vet du om någonting som du inte själv har gått igenom och upplevt?

Om någon vill prata om sitt liv och jobbiga saker de går igenom, så pratar vi förstås gärna om det före mötet eller tar en fika efter mötet med dem. Vi pratar dagligen om vårt liv och besvärliga saker vi går igenom med andra, men varför envisas med att prata om det den korta tid då vi håller ett AA-möte? Nykomlingen har nog med sina egna problem utan att behöva lyssna på andras. Min grupps främsta syfte är att vara en plats där du kan tillfriskna genom AA:s tolv steg.

Vår grundare, Bill W, slog fast: "Nykterhet – frihet från alkohol – genom att lära ut och praktisera de Tolv Stegen är det enda syftet med en AA-grupp.” Efterföljs detta av alla AA-grupper? Tar vi nykomlingar genom stegen? Sponsrar vi nykomlingar och förklarar för dem vad de bör prata om på möten? När vi delar på möten, delar vi då om glädje? Erbjuder vi samma lösning?

Möten botar inte alkoholism. Det är det andliga uppvaknande som vi får genom de tolv stegen, som gör att vi kan tillfriskna från alkoholism. Det är vår skyldighet som medlemmar i Anonyma Alkoholister att visa och tala om för alla nya medlemmar att vi tillfrisknar genom de tolv stegen, inget annat.

Lars L,
AA Into Action Gävle