Jag heter Joakim och jag är en verklig alkoholist! Många kanske tycker att det är opassande att jag presenterar mig som en verklig alkoholist. Men det är vad jag är, enligt definitionen i Anonyma Alkoholisters grundtext Stora Boken.

Efter att ha varit med i gemenskapen under många år – men tidigare aldrig i programmet – så kan jag efter en lång väg numera även presentera mig som en tillfrisknad alkoholist. Det betyder att de löften som utlovas i Stora Boken har infriats i mitt liv. Att Gud, programmet och gemenskapen lever i mig varje dag. Och för det är jag evigt tacksam, men också ansvarig.

Jag har blivit tvungen att se sanningen i mig själv och om mig själv. Att vad jag gjorde i AA under många år inte var rätt. Eller rättare sagt – allt jag inte gjorde i AA. Jag var en halvmesyr utan motsvarighet! ”Mainstream” var mitt mellannamn. Att jag under min tid i AA höll mig nykter på vita knogar och service, gjorde inte mitt liv mer hanterbart. Efter att under sex år på vita knogar ha hållit mig borta från flaskan, så blev mitt liv så ohanterligt att jag bara hade två lösningar: Medicinera mig genom att supa eller göra slut på allt.

Under mina många år i AA, så var det ingen som förklarade för mig at alkoholen bara var en del av min alkoholism. Det var ingen som under mina första 100 AA-möten tog mig till sidan och sa att jag skulle göra stegen så som de beskrivs i Stora Boken. Det var ingen som förklarade att jag genom de tolv stegen kunde få ett liv jag inte hade kunnat drömma om.

Det var ingen som sa någonting. Ingen verkade ens veta vad en sponsor var för något. Varför inte? Numera har jag förstått det. Och det har stått på sidan 177 i Stora Boken ända sedan 1939:

”Men självklart kan du inte föra vidare något som du inte har.”

Det var helt enkelt ingen som hade något att föra vidare till mig! Istället fick jag lära mig deviser och ”AA-uttryck”: ”En dag i taget”, ”Ta det lugnt”, ”90 möten på 90 dagar”, ”Ta inte det första glaset”, ”Håll nollan”, ”Kom ihåg sista fyllan”, ”Varje nykter dag är en lyckad dag”, ”Jag valde i morse att inte dricka idag”, ”Ta inga avgörande beslut första året”, ”De tolv stegen är som en matmeny, bara att välja det man vill ha”, ”Det finns inga måsten i AA”, ”Ta stegen när du själv känner att det är dags”, ”Tänk HALT (hungrig, arg, ledsen, trött), ”Lev och låt leva”, och så vidare, och så vidare. Zzzzz…

Dessa repliker har jag under flera år själv suttit och rabblat på möten. Jag har nu insett att dessa meningar haft kraften att döda en annan verklig alkoholist, Varje gång en nykomling var med på ett möte, hörde jag dessa meningslösa meningar upprepas. Och de blev också mina råd till nykomlingen.

Dessa ”goda råd” säger ingenting för en nykomling! Efter sex år i AA, så sa dom fortfarande ingenting. Och efter 10 år i AA, så säger de fortfarande mig ingenting!

Dessa meningslösa klyschor har nämligen ingenting med sanningen att göra.

Vad är då sanningen för mig?

Att jag vaknade en morgon och sa till mig själv att nu får det vara nog? Satte korken i flaskan, gick till AA och aldrig mera drack?

Att jag kunde hålla mig nykter genom att bara gå på AA-möten och dela om min dag?

Att jag råkade åka fast för rattfylla och skammen blev så stor att jag bestämde mig för att gå till AA och där hålla mig ifrån flaskan en dag i taget?

Att min fru hotade lämna mig om jag inte skärpte till mig och slutade dricka?

Att jag hotades att få sparken från mitt jobb, för att jag kanske drack lite för mycket och var borta någon måndag, men så gick jag med i AA och allt blev bra igen?

Att jag fick ett bra liv bara för att jag höll mig nykter?

Nej. Om det hade varit så enkelt, så hade jag förmodligen inte varit en verklig alkoholist!

Om jag hade kunnat sluta dricka på grund av yttre omständigheter istället för en inre förändring, så borde jag kanske se över mitt eget medlemskap i Anonyma Alkoholister. Om mitt bästa råd till nykomlingen består av att äta choklad eller dricka äppelcidervinäger när suget kommer, så kanske jag borde fråga mig själv vad jag gör i AA.

Är jag en ansvarsfull medlem av Anonyma Alkoholister? Har jag några som helst egna erfarenheter av AA:s program? Eller säger jag efter lång tid i AA att ”jag vet inte hur det fungerar, men det fungerar” när nykomlingen frågar?

Om inte, så kanske jag bör se över mitt medlemskap i Anonyma Alkoholister.

Om inte, så kanske jag bör vara medveten om att vad jag säger på ett möte där det finns en nykomling som är en riktig alkoholist, faktiskt kan döda honom eller henne. Är jag verkligen villig och ta den risken?

Om jag själv inte har upplevt det andliga uppvaknade som enligt AA:s program är den enda lösningen på mitt problem, så kanske jag helt enkelt bör hålla käften och inte sprida mina åsikter om sådant jag inte har en aning om?

Om jag inte utfört steg 1 till 9 och försöker leva enligt steg 10, 11 och 12 i mitt dagliga liv, vad har jag då att tillföra?

Om jag inte några konkreta erfarenheter av stegen, så har jag förmodligen vare sig styrka eller hopp att sprida. Då kanske det är dags att jag börjar se mig om efter någon som har de erfarenheterna och som kan bli min sponsor och visa mig vägen. Om jag inte gör det, så kanske jag borde se över mitt eget medlemskap i Anonyma Alkoholister.

Givetvis bör jag inte sitta på ett AA-möte och dela om erfarenheter som jag inte har eller om styrka jag inte har upplevt. Jag kan inte skänka hopp om något som jag inte har! Men ändå var det precis detta som jag gjorde under en lång tid i AA. (Fake it´ til you make it…) Detta var under en alltför lång tid i AA min sanning.

Vad är din sanning?

Joakim A
Medlem i Anonyma Alkoholister
AA Into Action Borås

Jag menar att jag som medlem i Anonyma Alkoholister har en skyldighet att ge nykomlingen en vision om ett bättre liv. Att han/hon också kan tillfriskna genom vår gemensamma lösning och berätta hur det går till: genom Anonyma Alkoholisters tolv steg, så som de beskrivs i Stora Boken. Att ställa upp som sponsor har ingenting med hur många år jag har varit utan alkohol. I samma ögonblick jag själv får ett andligt uppvaknande genom AA:s tolv steg och tillfrisknar, så är det min uppgift att ställa upp som sponsor för att sprida detta budskap vidare. Och för det är jag ansvarig.

Kommentera gärna! Skriv till joakim@aaintoaction.se