Mitt
namn är Joakim och jag är en tillfrisknad alkoholist.
Men det tog onödigt lång tid för mig att
tillfriskna, och min historia är tyvärr inte unik.
Det är därför mitt hjärta klappar på ett
speciellt sätt när jag talar om AA i dag. Första
gången jag satte min fot på ett AA-möte,
var den 8 Mars 1998.
Då hade jag
inte druckit på en vecka. Att jag lyckades hålla
mig nykter den veckan berodde på en slags ångest
som inte går att förklara. Konsekvenserna av mitt
drickande hade fört mitt liv till avgrunden. Ingen flickvän
kvar, skulder upp över öronen, ingen bostad, mina
studier gick åt helvete, men framför allt – jag
hade inget hopp kvar!
Att jag kommer
ihåg
den dagen så tydligt, beror på att jag kände
att jag hade druckit färdigt. Jag var villig att göra
allt som stod i min makt för att bli nykter. Jag tog de
där tunga stegen över den där tröskeln,
in i en AA-lokal där jag möttes av människor
som verkade ha en uppriktig villighet att hjälpa mig.
Jag hade erkänt min maktlöshet inför alkoholen,
att mitt liv hade blivit ohanterligt på grund av det.
Eftersom
jag inte litade på mig själv i början, så tog
jag antabus varje dag under en tid. Jag slutade äta dem
först när känslan av ”rosa moln” var
en del i min vardag. Mitt liv började ta fart, och saker
började hända i mitt liv! Och det var bara positiva
saker.
Jag hade
bara tagit ”steg
1” och mitt liv var en rullande karusell! Jag visste
att det fanns ytterligare 11 steg i programmet för tillfrisknande,
men vad skulle jag med dem till nu när jag mådde
så bra!?
”Ta det lugnt!” ”Ta
stegen när du känner dig redo!” ”90 dagar,
90 möten!” ”Vad som än händer, ta
inte den där första drinken!” ”En dag
i taget!” Sådant där hade jag ju hört
på de möten som jag gick på 3-5 dagar i veckan.
Jag blev
efter en tid ”kaffekokare”, samt en flitig tjänare
inom andra delar inom AA. Jag höll mig nykter genom service,
och tron på att jag gjorde allting rätt!
”Rosa molnen-dagarna” var över.
Karusellen började avta i fart, vardagens tristess och
bekymmer var tillbaka. Jag var för det mesta rastlös,
missnöjd och lättirriterad. Livet hade återigen
vänt sina kalla vindar mot mig,
Självklart stannade
karusellen till slut, och där stod jag utan ett mentalt
försvar mot det första glaset! Återfallet var
inte problemet för mig. Det var den enda lösningen
som jag hade när livet runt mig började rasa!
Återfallet
varade i 1,5 år. De sista 8 månaderna gick drastiskt
mot avgrunden igen. |
|
Jag
försökte gå på möten så ofta
som jag orkade, men till slut orkade jag inte ens det! Det
fanns ingen kraft mellan de fyra väggarna i AA-lokalen
längre. Det kändes som jag inte hörde hemma
där längre! Dom kunde ju ”hålla sig nyktra”.
Varför kunde inte jag göra det!?
Förmodligen sa
dom samma sak om mig, som dom och även jag hade
sagt om så många andra: ”Han vill inte ha
det.” ”Han har inte supit färdigt än.” ”Han
har inte nått sin personliga botten!” ”AA
kanske inte är någonting för honom.”
Ja, under
mina snart 10 år in och ut i AA, så hade jag nog både
hört – och sagt – det mesta.
När allt kändes
som en återvändsgränd, och all min egen kraft
hade tagit slut. När min mage var full av sprit och min
hjärna var full av AA, och inget av dom verkade funka
för mig mer. Det var då mina funderingar kom, på att
göra slut på allt! Bespara lidandet för alla
mina medmänniskor, det lidande som det innebär att
ha en alkis till son, sambo, barn, vän.
Men till
min framtida lycka, så fanns det en kille
som förespråkade
AA:s program. De tolv stegen! Han förespråkade inte sin
egen uppfattning av de tolv stegen. Han förespråkade de
tolv stegen, så som de står skrivna i
vår grundtext Anonyma Alkoholister. Även
känd som Stora Boken.
Jag krossade
det lilla av stolthet jag hade kvar, och frågade honom efter ett
möte om han ville bli min sponsor. Han sade ja, och min
resa mot tillfrisknandet började.
Jag fick
genom mitt stegarbete och bra sponsorskap veta en hel del obekväma
sanningar om mig själv. Det andliga uppvaknade som utlovas
i Stora Boken lät sig heller inte vänta på sig.
Jag kan i
dag se en värld med nya osjälviska ögon, där själuppoffring
och hjälpsamhet är mitt mål varje dag. Med
denna ”lilla insikt” som gåva, en gåva
som jag har fått genom att jag göra steg 1-9 och
varje dag tillämpa steg 10,11,12, lever jag i dag ett
liv där jag kan förstå och känna sann
lycka, frid och sinnesro.
Att ta en
annan alkis genom stegen, så som min sponsor tog mig, är inte
bara en förmån, det är mitt ansvar i dag som
en medlem av Anonyma Alkoholister.
Joakim
A
Tillfrisknad Alkoholist
AA Into Action Borås
Kommentera gärna! Skriv till joakim@aaintoaction.se
PS: Aldrig någon gång har min sponsor slagit
Stora Boken i huvudet på mig. |
|
